Att inte vara gravid

Det börjar bli jobbigt nu. Jag försöker glädjas åt andras graviditeter eller nyfödda barn. Försöker förstå charmen med att ha mer än två år mellan barnen. Jag är väldigt sällan missunsam – min lycka är inte beroende av andras olycka. Men just nu är min förmåga att påverka och skapa min egen lycka tydligen väldig dålig och då är det svårt att glädjas.

Vi har försökt i 9 månader. Plussade efter 4 månaders försök, upptäckte MA:t 6 månader in i resan och nu närmar vi oss 3 månader därefter.

Så då blir det folus på annat. Fullt fokus, så att tankarna inte vandrar, på eget företag och andra framtidsplaner. För nåt syskon verkar det ju inte bli.

Boktips: Under det rosa täcket

Min första ögonöppnare. Om könsroller och olika former av feminism. Det var längesedan jag läste den, efter denna blev det Backlash, Egalias döttrar och Det andra könet. Men utan Nina Björks bok hade resan aldrig börjat.

Den är lättläst utan att förenkla och även om den har några år på nacken så finns poängerna fortfarande där och är, tyvärr, fortfarande relevanta.

Fuck cancer

Just nu sitter en vän till mig tillsammans med syskon och pappa och säger hej då till sin mamma. En kvinna som tagit hand om sin stora barnskara och sina barnbarn. Som ville fortsätta med det. Som ville bli gammal.

Fy fan.

Crazy K – 19 mån gammal

Herreminje vad hon pratar! Det går i ett! Två-ords -meningarna bara rullar fram: “Mamma bada” “Dä bada” “Dijja ova” “Datan bada”… Det mest återkommande verbet är helt klart bada, men även äta, sova, dricka, springa (“MINNA!”), busa… Substantiven är alla möjliga; hund, kanin, kex, mamma/pappa/farmor/mormor/annan, bolibompa (“bompa!”), nappen (“mappang” – har bytt från “ma-AH”), stol, säng, docka, gurka, klänning, tröja, sten, blomma…

Adjektiv börjar hon öva på. Det kommer något som liknar “stor”. “Galen” säger hon men det är mer en lek – då ska man springa runt och skrika.

Kul är det! Äntligen förstår man ju vad det lilla trollet är ute efter. Hon har också börjat leka/rollspela/härma, vilket är så häftigt! Hon har en jätteliten docka som nu är “bebis”. I förrgår gick min mamma runt och bar på Kajan som en “liten bebis” och vyssjade i famnen och sa “oj oj oj oj, lilla bebisen” – dagen efter plockar K upp sin docka, säger “bebis” och börjar vagga, sägandes “oj oj oj oj”. Haha, så himla roligt!

Hon ska också kittlas och killas under fötterna, näspussas, stoppa tummarna i öronen och inte höra vad man säger.

Hon demonsterar tydligt vad hon vill och som en Disney-prinsessa slänger hon sig i sin sittpuff och grinar om hon inte får som hon vill. Jag låter henne hållas – jag skulle också bli arg och ledsen om någon tog i från mig kritorna och skällde på mig. Men man ritar inte på väggen, och det vet hon. Väl ilskan är ur henne så gör vi något roligt istället – jag vill inte att hon ska tro att jag är arg på henne längre stunder.

Äter gör hon bättre och bättre. Favoriter är gurka, majs, korv och ägg. Men mer och mer börjar hon äta av oss och det vi äter. Det är skönt, jag tror egentligen att hon kan äta väldigt mycket, men hon vill upptäcka det i sin takt. Så här på sommaren är ju även glass en favorit!

Sömnen går bra. Nu i veckan har det varit viktigt att jag nattar men annars sover hon 19-06/07. Vi hade gärna sett sovmornar men man får väl fortsätta hoppas.

Just nu är det väldigt kul att vara mamma!